“Ah okej, du pluggar för att bli politiker?”
Det är repliken man nästan alltid får när man står i ett korridorskök på en (icke-corona-vänlig) fest på Studentvägen. Då står du lite tafatt och förklarar att nej, så ligger det inte riktigt till. Att det är Politices “Pol” står för, inte politik. Din dröm är ju inte att bli politiker utan du vill ju jobba på UD och arbeta med fredsförhandlingar.
Men tänk om du kunde svara “Ja, typ” på den frågan istället? Tänk om du faktiskt tyckte det skulle vara rätt roligt att vara politiskt aktiv, kanske till och med redan var det. Vem vet, politiken kanske är din framtid trots att du inte har varit med i ett ungdomsförbund sen du var 14.
Efter en lång politisk diskussion på den där festen i korridorsköket frågar jag ofta varför personen inte är politiskt aktiv och denne svarar allt som vanligast att den inte har något parti som den håller med helt och hållet. Det är fullt förståeligt, man vill ju inte stötta något man inte kan stå bakom. Men, som tur är så behöver man inte det så länge man inte är partiledare. För er som inte vet vem jag är så är jag aktiv i ett ungdomsförbund, och jag brukar säga att jag håller med typ 80-85% av ungdomsförbundets politik men bara ungefär en tredjedel av partiets politik. Det går alldeles utmärkt att vara aktiv politiskt utan att hålla med om allt, det är snarare misstänksamt med någon som backar allt ens parti säger.
Så den ursäkten håller helt enkelt inte. Men vad gör man egentligen som politiskt aktiv då? Ett kort svar är: Allt möjligt.
Ett längre svar är att man fikar mycket, sitter på möten och diskuterar frågor som man tycker är intressanta och viktiga för att utveckla samhället. Man skriver även debattartiklar och mailar fram och tillbaka med nån debattredaktör på en torr tidning som inte vill publicera dig tills dess att den ger med sig. Man anordnar demonstrationer för att öka medvetenheten om saker man bryr sig om, oavsett om det handlar om arbetares rättigheter, migration eller klimat.
Allt detta kunde du kanske räkna ut själv. Men politiskt engagemang är så mycket mer än så. Det är att gå ut på nation efter ett fyra timmar långt styrelsemöte och dricka några för många Gränges. Det är att dansa på bord i Visby med riksdagsledamöter och framtida ministrar. Det är att sitta till tre på natten på ett årsmöte och spela Trivial pursuit och skrika högt när någon fuskar. Det är att få nära vänner över hela Sverige och en soffa att sova på när man åker till Way Out West. Att lära sig enorma mängder kunskap och bilda sin egen åsikt om de minsta ämnena du kan tänka dig. Det är att stå inklämd i en liten karaokebar i en europeisk huvudstad och se ens partiledare skråla för full hals på en gammal 60-talslåt.
Men framförallt är det att arbeta för det du brinner för. Och att faktiskt kunna förändra. Att stå på ens partis möte och se det förslaget du tre år tidigare la i ungdomsförbundet röstas igenom och bli ett riksdagspartis politik. För att sedan ett halvår senare se hur just det förslaget kommer med i Januariavtalet. Det är att med glädje knacka dörr i en valrörelse och ha intressanta diskussioner med kompletta främlingar och sen få ett leende och kommentaren “Jag tror att du precis övertygade mig” innan dörren stängs. Det är att stå på en valvaka, med alldeles för många dryckesbiljetter i fickan och vänta på resultatet som kommer om en timme. Att antingen gråta eller jubla med dina vänner när det resultatet väl dyker upp i en pushnotis från Omni.
Allt detta och mer kommer du att få uppleva. Ibland är det fullständigt värdelöst, men oftast är det nya vänner, intressanta resor och skratt. Så, om du harfunderat på hur det är att vara politiskt aktiv har jag bara en sak att säga till dig: testa! Du kommer inte att ångra dig, och kan dessutom ha ett enklare svar nästa gång på den där frågan i det där trånga korridorsköket.