Människor hatar ovisshet. Det vi inte kan kontrollera är vi ofta skeptiska till, eller rädda för. Världen kantas idag av stor osäkerhet inför framtiden, från ett ödesdigert presidentval till en outtröttlig pandemi. Även de privata ovissheterna är många: Var Statskunskap rätt inriktning att välja? Kommer jag verkligen att få ett givande och välbetalt jobb? Och kommer jag någonsin att hitta min stora kärlek?
Även om vi i regel är obekväma med det osäkra reagerar vi olika på det. En del tar sig an framtiden med självförtroende och nyfikenhet, medan andra associerar den med ångest och livskriser. Nästan hälften av Sveriges ungdomar i åldrarna 13-24 år känner ångest, oro eller nedstämdhet inför framtiden, enligt en undersökning från 2016. Men medan en existentiell ångest över sin framtid är av mänsklig natur, och något vi alla måste lära oss att leva med, skiljer den sig från oron över sin överlevnad. Det räcker inte med ett positivt mindset när du inte vet när nästa måltid kommer. Sjuka, fattiga, och folk på flykt är människor som lever ett liv vars framtid inte bara är oviss – den är ofta riskfylld och hopplös.
Flera medier har rapporterat om apati och hopplöshet bland människorna i ett av Europas värsta flyktingläger, ‘Moria 2.0’. I detta överbefolkade helvetsläger vet invånarna inte om de blir kvar en dag till eller tio år till, eller om de kommer att skickas tillbaka till krig och förstörelse. Att leva under fruktansvärda förhållanden kombinerat med en ständig osäkerhet kring sin framtid tär på psyket, vilket flertalet rapporter om psykisk ohälsa och självmord i Moria vittnar om. Som en syrisk flykting dystert sa till Amnesty om lägret: “If you want to know the true meaning of fear, hunger and cold, come here.”
Vi alla hoppas på vår framtid och vi vill att den ska ge oss det vi drömmer om. Men framtiden innebär per definition ovisshet och vi kan inte ändra dess natur. Därför är det viktigt att vi lär oss att hantera den existentiella oro som många av oss känner inför framtiden. En framtid som är fylld av osäkerhet kring sin överlevnad är däremot något annat, en psykisk tortyr som ingen ska behöva utsättas för.
Vi alla som funderar på om Statskunskap var rätt inriktning att välja bör även försöka föreställa oss vad avsaknaden av förutsägbarhet och hopp om framtiden gör mot människan. En medvetenhet om varandras livssituationer är första steget mot ödmjukhet och sympati. Det är något som gärna får öka i framtiden.