FRAMTIDSHOPP I DE VÄRSTA AV KRISER – Axel Falk

Under fem års tid hade spänningarna i Europa trappats upp. Länder som tidigare hade samarbetat vändes långsamt emot varandra, människor som tidigare varit goda vänner blev plötsligt till de bittraste av fiender. Samförstånd och kärlek byttes ut mot rå och kall nationalism som i den europeiska häxkitteln blev barbariskt. Produkten av denna hög med tändstickor var, liksom ofta när eld och brandfarliga objekt konvergerar, en het och ödesdiger låga som riskerade bränna hål på hela det europeiska samvetet. 

Året är 1914. Det är sen december och två brittiska soldater går bredvid varandra i kylig skyttegrav. De tittar ner i marken för att undvika de hemskheter som världen tvingat på dem. Det bittra ljudet av buller har blivit de fagra männens vardag och det är först när ljudet tystnar denna decemberafton som de tittar på varandra. 

En tröstande trast hörs i fjärran, en näktergalssång fylld med hopp, långt bort från alla tvivel om en bättre morgondag. De två soldaterna går några steg och hittar en stege som tar dem till skyttegravens otäckta, otäcka tak. De ser en man, långt borta. Ett huvud med en mössa sticker upp. Han ser ut att frysa. Plötsligt börjar mannen i skyttegraven 100 meter bort att sjunga. 

“Stille Nacht, heilige Nacht,

Alles schläft, einsam wacht”

Fler och fler i den tyska skyttegraven följer med. Till samtligas förvåning börjar även britterna sjunga med, fast på engelska. 

“Silent night, Holy night..:”

Någon inser att det är sen julafton. Plötsligt viftas en vit flagga i den brittiska skyttegraven, tyskarna följer med och viftar sin egen provisoriska flagga, gjord av ett smutsigt lakan. De börjar röra sig längs med stegarna, upp och ut på det livlösa och livsfarliga fältet där ögon släckts för alltid. De möts i mitten av ingenmansland. Nu är det deras land. Bara i några minuter. 

Någon har med sig en fotboll, de spelar “Tyskland mot England” och tyskarna vinner med 1-0. Efter matchen delas det berättelser och julgåvor. Det är sådant man hittat och inte behöver, eller som man tror att den andre kanske vill ha. Enkla bekvämligheter i tid av krig. Berättelser delas, det skrattas åt varandras lycka, man umgås- inte som representanter för nationer, utan som medmänniskor i en tid av kris. Medmänniskor i en kort kort stund av lugn under fyra års kaos. Alla vet att de snart ska tillbaka och försöka döda varandra. Men just nu, bara några minuter till, finns det hopp om framtiden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *