Future Nostalgia, framtidsnostalgi. Vad betyder det? I Dua Lipas mening tänker hon tillbaka på musiken hon växt upp med och försöker ge den nytt liv men i en nutida tappning. Hon tar lite funkig bas, discoriff och höftsvängsmelodier och skapar modern, framtida pop med hög nostalgifaktor. Men den stora frågan, är det bra? Är det något du kan ge som albumförslag till din radioheadpolare? Funkar det på förfest?
Dua Lipa betyder älska på albanska och sen hennes karriär tog fart 2015 har det varit svårt för popfantasten att göra något annat. Uppvuxen i London och Kosovo med kosovoalbanska föräldrar och en hårdrockssjungande pappa har musiken alltid varit en stor del av hennes liv. Redan vid 2004 kunde det tidiga Dua Lipa-fanet höra henne på youtube men det skulle dröja till 2015 innan hon släppte sin första singel: New Love. Den mottogs från början med ett ganska svagt intresse, men sedan dess har popkarriären pekat spikrakt uppåt. 2017 släppte hon sitt första album med titeln Dua Lipa och idag, 2020, landar vi äntligen i Future Nostalgia.
Efter ett par genomlyssningar kan vi säga följande: Albumet är för oss som helst av allt skulle vilja skrika ut refrängen till Mark Morrison’s Return of the mack samtidigt som vi surplar i oss en illgrön Piggelindrink genom ett plastsugrör på ett svettigt parkettgolv på typ Berns, MEN som föddes 20 år för sent.
Det första spåret med samma namn som albumet handlar om feminism och självreflektion. Låten är en skön öppning som sätter ribban för kommande låtar. Andra spåret Don’t Start Now saxar över den där ribban med popstinna ben och är en av plattans starkaste låtar, den lyckas med hela albumets mål; att flörta med gamla 80-talsdängor och samtidigt låta som något från framtiden.
Albumet fortsätter med popdiscokänslan och låtar som Physical, Levitating och Hallucinate sticker ut som låtar med extra sting. Höjdpunkten? Inget snack om saken, Break My Heart. Garanterad höftsvängare. Med 80-tals beat, funkig bas och inslag av INXs Need You Tonight och Queens Another One Bites the Dust. Blanda det med pop och det blir svårt att inte göra en sjuhimlars låt.
Albumet avslutas med den pampiga female empowerement-låten Boys Will Be Boys som kort och gott handlar om svårigheterna i att vara kvinna i en värld där män skriver spelreglerna. Just Boys Will Be Boys är ett uttryck som används för att undvika att problematisera killars aggressiva beteende mot kvinnor. Dua Lipa är en av de kvinnliga artister som står längst fram på barrikaderna i det nya feministiska popundret och just därför hade vi väntat oss något med mer sprängstoff i hennes första riktiga female empowerement-låt. Låten är, som vi nämnde tidigare, verkligen pampig. Men att kritisera Boys Will Be Boys-jargongen är varken särskilt banbrytande eller ögonöppnande. Det känns som att Dua Lipa sparkar in öppna dörrar med rader som: “If you’re offended by this song, You’re clearly doin’ somethin’ wrong” och ibland känns hon till och med direkt klyschig: “I know that there will be a man around to save the day, And that was sarcasm, in case you needed it mansplained, I should’ve stuck to ballet”. Nä, här hade hon kunnat göra mer och gett oss ett ännu starkare feministiskt statement.
Låtresan från inledande Future Nostalgia till avslutande Boys Will Be Boys är ingen berg- och dalbana och ska du lyssna på Dua Lipa är det kanske inte Balder du vill åka för tillfället. Du vet vad du får med Dua Lipa och den här gången med ett skönt basspår i bakgrunden. Albumet har såklart också sina svaga punkter med trötta låtar som Cool och Good In Bed, kommer någon ihåg hur de går? Och utan några intressanta låtövergångar eller unikt produktionssätt är plattan inget du bör rekommendera till Kid A -killen som tycker Neutral Milk Hotel är för mainstream. Fastän det är snyggt gjort och finess i albumet, känner vi att Dua Lipa har mer och ge både lyriskt och kraftmässigt. Hon sjunger snyggt, men vi vill höra lite passion. Vi får en liten tease i Physical men sen håller hon tillbaka igen. Synd säger vi.
Men att Dua Lipa har bringat något nytt till dagens pop-scen är självklart. Hennes mål att hämta disco- och funkinfluenser från 80- och 90-talet gör hon som en dans på rosor och Future Nostalgia kan få vilket trött förkröksgäng som helst att göra masken.