Om lumen

I mörkret är allt konturer. Skepnadernas slöjor. Inbäddade i tystnad och dovhet, skållade av ljusets bländande frånvaro; en maskarnas kapitulation, glömskans fristad; slickad av reträtt och svalnade smulspår från revanschlusta. 

Din hand är höjd över ansiktet och mellan dina ögon och mörkret ligger handflatans skugga som en tjockare nyans av mörkrets mörkblå svärta. Du vågar inte sänka den. Du har mjölksyra under armbågen. Fingrarna darrar lätt, men du känner dem inte. Här finns ingen vind. Ingen kontrast mot Intets vakuum. Du sjunker inte. Du hävs inte upp. Du är stilla, likt en bortglömd profetia i kosmos bidande utkanter. Motsatsen till en klockas tickande. Ett urverk som drivs av en önskan att stå stilla. Inget framåt. Inget bakåt. Tick-tack, tick-tack – låter inte tystnaden. Du darrar, men tiden står inte stilla. Den går inte framåt. 

Den finns inte. 

När en radios statiska sprakande tycks ljuda har du sovit i en oändlighet sammanfattad i ett enda ögonblick. Du vågar inte sänka handen, för du är rädd för tidningars löpsedlar. De blinkar utanför alla kiosker, snusbutiker och kebabställen som försörjer sig på studenters önskan efter bollar av krossade kikärtor. Och nu ser du det för ditt inre, alltings drivkraft. Homo sapiens sapiens fotosyntes. Den mänskliga tankens klorofyll. Penslad över dansgolv och presidentval och förtvinade sandslott.  

Du önskar att du hade en roman. Fastän du inte skulle kunna se bokstäverna skulle du kunna förnimma bläckets doft över gulnade pappersark. Känna bindningens lim med din vänstra hand. Din högra är fortfarande höjd. En sköld mot mörkrets glömska. En källa till ditt eget mörker, skuggan över ansiktet. En annan art. Din känsel är snart död och högerarmens mjölksyra har stelnat och du undrar om du ens skulle kunna sänka den om du så ville. Du har blivit en oxiderad kopparstaty. 

Du är inte modig. Du vet det. Du är stilla. Vill inte se. Vill inte veta. Du vill köpa möbler från IKEA och ha pengar över till semester och få dig åtminstone ett ligg i veckan, en mellanöl till maten och kanske ha tur och kunna köpa dig en Tesla och en sommarstuga beskjuten av mygg och lättsamma kvällar målade i frånvaro av obekväma sanningar och tillstånd som förpassas till andra sidan taggtrådsstängsel och lagböckers paragrafer. Den finns där framför dig, lojhetens betryggande vådaskott. Ett säkert kort. Ett rullbands betryggande ankomst. Det rätta passets gröna lampa. En svensktillverkad Stridsvagn 122 som aldrig kommer få se strid. Men varför är din hand höjd? Du behöver bara låta det ske. 

Efter två evigheters knutna nävar i fickan minns du de som spottade solrosfrön på de halvtomma fotbollsläktarna. Dem som bussen körde ifrån, trots att de flåsande hann upp de stängande glasdörrarna utanför en krossad busskur. Du tänker på alla flickor som har rosetter i håret om julaftnarna och en människas skakiga rådjursben första gången den snörat på sig ett par skridskor. De biter dig i nacken, kittlar dig i handen – tankarna på den där killen som aldrig gjorde mål och plötsligt fick friläge och avlossade ett magnifikt skott som träffade stolpens insida och sedan din egen fot och till slut nätmaskorna. 

Du kan välja den, glömskan. Ditt ansikte som ett uppbrunnet fotografi. Ett liv i trekvarts harmoni och dyr pizza smörad på nyårsdagens bakfylla. Men som en peripetins oförutspådda eld känner du avgrundsvrålet tändas i bröstet. I ren desperation och drömmar om krusningars saltstänk riktar du stridsvagnens grönmålade kanon mot nya pandemiers ekonomiskt lönsamma rykten och fyrar av. Du värjer dig mot den statiska förstelningens amnesi och rycker handen ur sin position framför ansiktet. Och genom mörkret viskas nu ett rykte om uppvaknande. Det går från mun till mun, öra till öra, och du vet att du inte har mycket tid. Och så, med dina barndomsminnen hårt hållna i din högra hand hoppar du av rullbandet. Och när dina bara fötter landar i torr sand och komplicerade sanningar är dina ögon redan vidöppna. 

Text: Maximilian Nakev von Mentzer.

Illustration: Från pixabay.com

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *